Måndagen den 28 september 2009, kl. 14.00 - Musikgenomgång - Kulturhuset
Tanken var ju att vi skulle få ordning på ljus och annan teknik på Kulturhuset idag. Men av detta blev det inget. Sjukdom bland personalen och Undertecknad kan inte detta gebit så att han vågar sig på egna bedrifter…
Eftermiddagen med kompositören blev till en lång session. Fem timmar… men då fick vi gått igenom hela ”Sommarkvällar” scen för scen med samtliga ljudeffekter och all musik. De började dock lite snopet då sjukstugan ställde till det även här. Slutsteg, förstärkare och högtalare skulle visa sig icke funktionsdugliga eller saknas. Vi fick ringa till den sjuke för att få tips om vart sakerna befann sig. Så småningom fick vi den tekniska biten under kontroll – detta enbart då kompositörens kunskap om sladdar och kopplingar är övergripande och stor samt behjälpliga händer från Kulturhusets övriga personal.
Undertecknad läste texten och vi prövade mot ljud och musik. Var går effekterna in? Hur länge ska de ligga på? Spännande arbete som också gav nytt hopp om att vi är på väg mot något som hålla för kritiska ögon. Några ljudeffekter saknas fortfarande men på det hela taget är nu allt på plats och vi kan under de närmaste repetitionerna fläta samman musikslingorna med skådespeleriet.
Eftermiddagen blev lång men samtidigt; Det var väldigt trevligt att arbeta samman med en så seriös person som kompositören! Vi gjorde ett gott göra!
Hatte Bärtilsson

 Hej, snälla ni på Arvidsjaurs turistbyrå!
Vi håller på med en teaterpjäs där en av huvudrollsinnehavarna reser till Arvidsjaur.
Från er stad skickar hon ett vykort med en Same i folkdräkt och några renar på framsidan.
Problemet som vi har här i Halmstad är att vi inte på något sätt kan komma åt ett sådant vykort...
Vi ber er, snälla människor på turistbyrån att sända oss ett.
Om ni gör det så kommer vi med tacksamhet att omnämna er i programbladet till vår föreställning.
Ni kan sända vykortet till Hans Bärtilsson, Pilefeltsgatan 16, 302 50 Halmstad.
Med hopp om en snar hälsning från er!
H.B.

Hej!
Tyvärr har vi inte just det motiv du beskriver. Vi kan däremot
tillhandahålla ett vykort med samer i folkdräkt utan renar. Hör av er om det är intressant.
Hälsningar Turistbyrån i Arvidsjaur

Jaa aa!
Same utan renar! Utmärkt!
Man kan ju Googla men det är ju inte hälften så roligt som ett riktigt vykort från Arvidsjaur!
Snälla, om ni kan så skicka gärna detta vykort till nedanstående adress!
Vi kommer att bli evigt tacksamma!

Ok, jag skickade två olika så kan ni välja det som passar bäst. Hoppas er föreställning går bra!
Hälsningar Turistbyrån i Arvidsjaur

Turistbyråisar!
Tack så hemskt mycket!
Jag ska sända över ett par program så att ni kan se tacket till er!

Onsdagen den 30 september 2009, kl. 17.00 - Presskonferens - Kulturhuset
Fantastisk presskonferens! De kom från lokaltidningen och lokalradion och var så där gott intresserade. Och vi hade laddat med livemusik och ett parti ur det krångligaste vi hade, nämligen scen 8. För första gången satt alla där i vita kläder så att vi kunde se hur det hela kan gestalta sig när vi om elva - tolv dagar kliver upp för att avhålla premiär. Musiken stod kompositörens unga adepter för. Fyra tjejer som vet hur en fela ska dras. Det blev så stämningsfyllt att det är svårt att med ord förklara. Det som framfördes var pjäsens musikaliska huvudtema som har blivit en verklig hit. Enormt stämningsfullt!
Det enda som var på väg att fallera var att Tomaskreatören var något försenad… Men Undertecknad vill mena att det är just det som är amatörteaterns stora charm – vi har annat att göra än att stampa tiljor och det privata görandet får faktiskt påverka. Nu fick ”fadäsen” ringa effekt. Men stackars Tomaskreatören gick direkt från förarsätet i sin svarta bil för att stiga upp ur saltsjön och för en kort sekund föreställa Ulrikas Odysseus… vilket han klarade med glans men utan badbyxor… En fantastisk kille den där Odysseus!
I en timme höll vi hov och som Undertecknad uppfattade det med gott mod. Det blev som ett stort mingelparty. På lilla rampen satt Tomas och Ulrika för att framför mikrofon framföra scenen där Ulrika ställer sin fråga om ett barn. Sekunden efter sitter två Ulrikor med sin Tomas för att låta sig intervjuas. Reportern var intresserad av att få veta hur det känns att dela på en roll. Fyra flickor helt i svart kramar fiolernas halsar och vi kommer till att undra om de inte kunde återkomma för att foajéspela i pausen under någon föreställning – till detta finns det hopp.
När journalisterna gått hem höll vi en kort samling där repetitionsupplägg och kaffetanteri diskuterades. Sen bröt de stora flertalet upp… men ännu när Undertecknad åkte var flera verksamma med att repetera text i några vrår. Det känns så förbenat roligt det här – och nu har vi släppt nyheten att vi kommer att avhålla premiär och spela ”Några Sommarkvällar På Jorden” på riktigt – Vi är en premiärensemble!
Hatte Bärtilsson

Torsdagen den 1 oktober 2009, kl. 18.00 - Repetitioner scen 8 - Kulturhuset
Hjärntvättsrepetitioner… Scen åtta om och om igen. Kvällens övningar ägnades helt åt denna bekymmersamma episod. Först en detaljrepetition – vi la om massor av moment. Övade så att Tomas klär om från blöta badbyxan till långbyxor och linne. Mer intensitet med detaljer typ flugor som irriterar… Ett intensivare rörelseschema och utspel… Karna i en mer förvirrad och aningen aggressivare tolkning… Bror mer expansiv, spelar ut för att imponera på Tomas… Därpå rakt igenom igen. Det knackar fortfarande… Nu blir Tomaskreatören irriterad på de som inte kan sin textläxa ordentligt. Det blir en aning otrevligt men han har rätt. Det knackar därför att somliga har problem med läxan. Vi kör igenom scenen en tredje gång. Någon säger att nu är vi väl så trötta på den att vi kan spy… Det knackar ändå. Det är som om det vilar en förbannelse över detta fanstyg till scen.  Den vill inte sätta sig – den blev bättre under kvällens övningar… men den är inte bra nog! Inte färdig! Det är den enda scen som Undertecknad ber för – till alla de goda gudarna. Måtte det bli fart och liv och intensitet och att alla luckor täpps igen! Någon gång ska det väl ändå lossna!
Det var en trött ensemble som lämnade tiljorna vid pass tio.
Tidigare på dagen hade Fredrikkreatören och Undertecknad suttit med programbladet. Här gick arbetet som en dans! Han hade lagt upp en skiss för hur det hela skulle kunna se ut. Det var bara att börja fylla i och vi kom också mycket riktigt en bit på vägen. Dock saknade vi en del material för att kunna bli helt färdiga. Sponsordekaler, bilder, texter – bl.a. ska Undertecknad skriva en ingress… (hur han nu ska ha tid till det?) Arbetet avstannade när materialet var slut.
Resten av eftermiddagen ägnade Undertecknad åt att försöka få någon liten kontroll över det ljusbord som han så småningom måste programmera och längre fram sköta vid föreställningar. Det är ingen enkel historia… Det är i sanning ett stycke komplicerat göra… frågan är om Undertecknad fick den kompetens som erfordras under de timmar som utbildningen expedierades på? Undertecknad förmodat att det bara är att slänga sig in i det och lära sig under resans gång… och hoppas att det blir tillräcklig kvalitet. Men Undertecknad känner sig lite och platt i detta samanhang – liten och platt.
Dessutom börjar en malande trötthet bli allt mer kännbar. Så är det säkert för allihop. Vi är trötta efter veckor av intensivt och krävande arbete. Men hur som helst är skutan på väg framåt… Nu gäller det bara att kryssa den i hamn. Vi är många vid årorna och det känns tryggt. Lite medvind hade dock inte skadat!
Hatte Bärtilsson

Fredagen den 2 oktober 2009, kl. 16.00 - Scen 4, 8 & 22 - Kulturhuset
Hej kära Hasse
Varmt tack för din vänliga inbjudan (också framförd av din kollega på
bokmässan!) Tyvärr kan jag inte komma. Den första helgen är jag upptagen av
engagemang lö - sö (nya boken och ngt annat) i stockholmstrakten o Uppsala,
veckan därpå både lö o sö, sista veckan både Bokens dag Växjö och
Helsingfors bokmässa... Ja allt det här behöver inte du veta, men jag kan
tyvärr inte ta mig till Halmstad, men omfamnar dig och hela ensemblen varmt
- spark!
Författarinnan

 Ja, det var ju tråkigt! Men vad hade man kunnat tänka sig. En ny bok innebär naturligtvis en massa uppdrag. Det är bara att gratulera vår författarinna!
Hela dagen en massa spring med sponorbesök och nytryck av affischer och annat plock som hör denna tid till. Det känns ungefär som om man spurtar hela tiden och för varje varv man sprungit färdigt ökar sträckan med ytterligare ett varv…
Vi flyttade några av repetitionerna från i går till idag – för att få fatt i hur det knepiga ljusbordet fungerar… Klockan fyra stegar skådespelarna i gång och vi fokuserar på den tjugoandra scenen, dialogen mellan Karna och Tanja. Den går som ett vatten… Knepigheterna från igår är som bortblåsta. Det känns som om det kommit in ny luft på scenen. Därpå Karnas monologer. Inga problem här heller. Tvärt om. Enastående bra repetitioner som följs av ytterligare ett pass med Tomas och Ulrika. Nej, minsann… det flyter på här också. Ulrika får lite kritik för för låg röst. Hon trycker på och då lossnar allt och blir mycket bättre, inte bara röstmässigt.
Vid pass halv sju skramlar resten av ensemblen in. Nu gäller det vår stötesten… stötestenen scen 8. Undertecknad har en känsla av att alla räds. Man hukar för scenen, harklar sig, stammar, börjar svettas… får konstig andhämtning… spänner sig… Oj.
Vi går igenom den tekniskt då tre nya skådespelare sen igår tar plats på bryggorna. Tragglar och hackar. Framförallt mot slutet där Gertrud kör fast. Kort paus. Vi kör igenom den igen nu utan allt för många regiavbrott. Kaffe och äntligen någon som lyfter andra frågor än just de som gäller vårt skötebarn. Vi talar om gamla original som levt i Halmstad en gång i tiden. Mer kaffe med mycket socker. Vi stiger upp igen och tar oss igenom åttan. Och… Ä N T L I G E N!!! Som genom ett under. Alla häpna! Var den inte längre! Plötsligt kändes den så kort. Scen 8 – scen 8 är ju överkomlig. Jo, det är faktiskt sant – vi delar alla den åsikten när vi samlas efteråt. Vi är som i chock. Vi har tagit oss igenom den och med godkänt resultat… Enorm befrielse!
Hatte Bärtilsson

Lördagen den 3 oktober 2009, kl. 10.00 - Detaljrep och Hel genomgång - Kulturhuset
Vad gör andra människor på helgerna? – Vi repeterar teater! Från tio på morgonen till åtta på kvällen…
Tomas och Ulrika första passet – Fantastiska repetitioner som gled fram som i en dröm. Skönt att ha tid på sig för dessa duetter – trots att Undertecknad kom sent. Halv tolv kompletterar Gertrud och Fredrik och vi kör scen 16 om och om igen. Det tar sig! Särskilt känslig scen då det är mycket textläxa som måste tajmas och komma under total kontroll. Vi kommer ett gott stycke och det mesta sätter sig. Klockan ett gör resten av ensemblen entré. Nu genast mer liv och leverne innan alla kommit i scenkostymer och förberett sig för den hela genomgången. Vi ”värmer upp” med scenerna 4 och 8… Det knackar fortfarande men de går mycket bättre nu. Fyran får vi köra igenom en extra gång då alla får hjärnsläpp vid först genomgången.
Därpå den hela genomgången. Den startar en timme efter planerna men det går väl så bra. Nu blommar de förskräckliga scenerna ut och det känns tryggt. I mellanakten fikar vi. Vi som har hållit på sen tio får sallader att mumsa på. Vi är alla samlade vid caféscenen och akustiken där inne gör ljudnivån stökig. Alla är på gott humör!
Vid sjutiden är vi färdiga. Då har vi med tillfredställelse även tagit oss igen den andra akten. Nu med musik. Kompositören, som var sen för den först akten tog tag i dator och högtalare. Det känns mycket bra! Vi är på väg mot det fantastiska – och alla är på tårna för resten av resan. Det känns mycket bra!
Men det slutar inte där. Magda och Ulrika vill köra igenom sin scen (19) och vi gör så. Tomas stannar också kvar och deltar med sitt ”Ullis, lilla Ullis…” Det tar oss en timme innan vi finner tillfredställelse. Sen raglar vi ut – 10 timmars repetition…
Hatte Bärtilsson

Söndagen den 4 oktober 2009, kl. 10.00 - Detaljrep och Hel genomgång - Kulturhuset
Samma program som igår men tvärt om… Tomas och Ulrika börjar. Vi lägger om då vissa partier inte riktigt fungerade vid andra aktens genomgång i går. Vi finslipar framförallt scenerna mot slutet (20) där vi helt enkelt var tvungna att korrigera upp rörelseschemat. Vi lägger om det så att det sammanfaller med den andra Ulrikans mönster.
Halv tolv… Nu samma scen som igår, 16, fast med den andra gruppens skådespelare. Regissören har väldigt lite att göra. Det är i princip bara för skådespelarna att mala sig igenom scenen och göra det om och om igen.
Vi beställer pizza och gnager i oss den innan hela gänget kommer – gott med något för blodsockret - tröttheten ignoreras lättare.
Vi kör åter igenom de stora masscenerna 4 och 8 innan vi startar upp den hela genomgången. Vi borde ha tagit scen 22 också – det skulle visa sig. Bror har inte varit med sen scenografin restes.
Första akten – med musik… Till allmän belåtenhet. Ulrika, särskilt, gör en storstilad insats! Hon har höjt sig flera steg sen igår då Undertecknad tyckte hon verkade loj. De stora scenerna går bra, musiken fungerar utmärkt.
Fika i mellanakten – kaféscenens utrymme fylls med ett tjattrande utan dess like. Alla är på ett strålande humör.
Andra akten… där är scener som aldrig gått bättre. Det är rent strålande att se! Tomas och Ulrika… Fantastiskt moget skådespeleri! 22 däremot… slutscenens allra sista parti – efter dialogen mellan Karna och Tanja – och partiet före för den delen också – går på kryckor. Bror vet inte riktigt hur han ska förhålla sig… inte Magda heller… Det här måste repeteras. Måste! Men den yngste skådespelaren gör entré som han ska – sen blir han stillastående och kollar strålkastarna i beundran. Det gör inte så mycket – slutbilden är bedårande vacker med Tomas och Ulrika i fina bröllopskläder. Ett vackert par!
En efter en lämnar skådespelarna scenutrymme och loger. Kläder och rekvisita har nogsamt lagts i ordning. Några stannar kvar och ödslar den sista orken på att spekulera runt hur GravidTanja borde röra sig med sin stora mage. Det är den kvinnliga delen av ensemblen som framför dessa åsikter… De anmäler sig som instruktörer i frågan.
Dödstrött anstränger sig Undertecknad för att fullgöra de sista förpliktelserna. Dra ut kablarna för att få mörkt och tyst på vår scen. När han tittar in för att kontrollera upplever han en spöklik atmosfär där i det svarta rummet. För en timme sedan kryllade det av liv – nu är det som om självlysande andar kretsar upp och ner för podierna… repliker ekar mellan dem. Undertecknad står en stund i begrundan…
En lång men sagolik helg är till enda!
Hatte Bärtilsson