Torsdagen den 24 september 2009, kl. 17.00 - Prolog till scen 8 - Kulturhuset
Kvällens repetitioner saknade två aktörer. En med huvudvärk och en med flyttbekymmer. Tack vare att en av Gertrudarna infann sig (trots att hon endast parentesligt var kallad till kvällens samling) gick det att genomföra utsatt program. Och det var en i sanning välbehövlig repetition. Från prolog till scen 8… Så långt kom vi dock inte. Det är för tillfället väldigt komplicerat då scenografin sätter oss på hårda prov. Så gott som alla scenskiften måste göras om och vägas på guldvåg. Vart tar folk vägen i de första scenerna som nu ser mer komplicerade ut än när vi stod i salen och repeterade på platta golvet. Undertecknad upplevde det som om det ideligen blev krockar vid entré och sorti… Så farligt var det inte, men nästan. Vi gick igenom de sex första scenerna och la om en hel del. Bland annat får Bror stanna kvar på scen efter hans entré i scen fyra. Det blev väldigt mycket bättre och transporterade bort två, tre problem. 1.) Hans sorti som kommer ytterst olämpligt vid andras rollers entréer. Han gör dessutom ett mycket gott intryck med sin flaska i hängstolen. När han dessutom kommer mycket bättre till när han jagar ifatt Tomas för att bjuda honom på whisky kan man med rätta påstå att det var ett gott drag att behålla honom på scen hela tiden. Ja, det är mycket sådant just nu! Plottrande. De stackars skådespelarna verkar mer eller mindre förvirrade men är snälla nog att gå med på denna typ av regi. Det blir ju resultat av det till sist ändå.
En episod fick emellertid chansen att glänsa. Scen 6. Förra gången när en av Magdakreatörerna gjorde den var det till stor besvikelse. Inte minst för henne själv. Efter uppspelet svor hon ve och annat över sig själv. I kväll var det den klart bästa scenen och regissören utpekade den som riktmärke för hur det hela kan tänkas sluta om 16 dagar halv sju om aftonen. Strålande spel från både Magda och Tomas.
Längre än så hann vi inte. Sen gick vi alla ner i Kulturhusets undergjord och städade upp spån och damm från scenografibygget. Där gick resonemangen vidare. Den stora frågan nu är… ja, den kanske ändå inte är så stor. Men något undrar vi om vi kommer att hinna färdigt…? Jo, regissören hävdar med bestämdhet att vi kommer att stå färdiga till utsatt tid sexton dagar från nu. Vi kommer dock att få kämpa på in i det sista – men det är väl som vanligt.
För första gången hade vi besök i salongen. Ingen har tidigare trängt sig på i vår kanske alltför privata värld. Gertrudkreatörens man satt med under hela repetitionen och tyckte till efteråt. Han började med att be om ursäkt för sina påståenden men Undertecknad tyckte det var fantastiskt att få reflektioner på det hela. Här följer hans radänga i sammandrag – uppmaningar till skådespelarna; Ta det lugnt. Tänk på vad ni säger… Ni behöver inte ha så bråttom! Tempo är inte det som levererar känslor i den här typen av skådespel. Ta in varandra och bemöt först därefter. Han berömde scen sex med rätta. När ni går ner för den sluttande rampen, fortsatte han så tänk på kroppshållningen – ni ser ut som trötta bönder… Men på det hela taget gav han oss beröm och det i övermåttan. Härligt och fantastiskt att någon satt där med nya ögon och med förmågan att formulera en behövlig kritik…
Hatte Bärtilsson

Fredagen den 25 september 2009, kl. 18.00 - Scen 5 & 21 - Kulturhuset
En kanske alltför högtravande inbjudan till vår författarinna (Somarkvällar) har producerats under dagen.
Här följer den:
En inbjudan
Halmstad 25 september, 2009
Bästa Agneta Pleijel!
Först som sist vill vi passa på att tacka för det fantastiska material som Du gett oss att arbete med. Vi har – hela ensemblen – haft stort nöje av att repetera ”Några Sommarkvällar På Jorden” och att under några månader få gå in i denna värld! Vi har utvecklats genom vårt engagemang i Din text och därigenom hoppas vi att vi nu kan presentera ett fullgott stycke teater.
Sen vill vi också passa på att gratulera till den nya boken och hoppas på stor framgång med den! Inte minst nu på bokmässan i Göteborg!
På detta vis vill vi bjuda in Dig till Halmstad och någon av våra föreställningar – helst premiären naturligtvis – för att kunna presentera våra bemödanden för Dej personligen. Det hade varit en stor ära och berett oss mycken fägnad. Det hade också varit oerhört intressant att diskutera pjäsen med Dig och höra Dina kommentarer i förhållande till vårt resultat.
Vi har också möjlighet att arrangera så att Du under Ditt besök kan presentera Ditt senaste verk på någon av våra bokhandlar här i Halmstad.
Vi erbjuder naturligtvis resa och uppehälle om Ditt besök är att vänta!
Med hopp om välvillighet till vår inbjudan!
Hallarnas Skådespelarlags ”Sommarkvällarensemble”
Genom Undertecknad
Får se om hon nappar på våra förhoppningar – det hade varit enormt roligt! Till detta även en inbjudan till presskonferensen på onsdag nästa vecka…

Till kvällen ett enda pass med Gertrud- och Fredrikkreatörerna. Scenografin blir allt mer färdig och det ser storstilat ut. Till i kväll hade seglet fått sin berömda blåa färg och innan repetitionerna kom igång spikade vi upp ”fönstret” som vetter ut mot havet. Sommarhuset börjar allt mer bli klart. Och det ser fantastiskt realistiskt ut – alldeles i stil med skådespeleri och musik. En utstrålning av ett slags vemod – sentimentalism. Ah , det är helt enkelt underbart! Vilket fantastiskt jobb vår scenograf gjort!
Nu närmar sig den tiden som regissören älskar – när han liksom känner att han går omkring i en tavla, ett konstverk. Underbart!
Även om vi bara hade två – och dessutom väl repeterade scener på programmet tog det oss två timmar i anspråk. Vart tog den tiden vägen? Vi la om entrén i scen 21 så att den passar med Tomas och Ulrikas sorti i scenen före. Och så den berömda scen 5… Ja, till detta åtgick två timmar. Fast i sanningens namn så gick vi runt i minst en halvtimme och beundrade scenografin…

Inbjudan Författarinnan
Inbjudan Presskonferens
Hatte Bärtilsson

Repetitionerna. Ja, vi knackade oss vidare med de första scenerna. Framförallt fyran och åttan. Fyran gick som ett vatten! Tunga applåder efter. Främst riktade till Fredrik- och Gertrudkreatörerna. Det var kanske lite överraskande då Gertrud klev in i den scenen för första gången. Men hon hittade rätt med en gång. Fredrik tar sin roll till andra dimensioner nu och hittar nya saker vid varje repetition.
Åttan… låt Undertecknad säga som så; Det är som ett spjälfönster. Ramen är konstruerad, spjälorna lika så. Till och med rutorna är insatta men sitter löst och skallrar. Det är kittet som saknas, som ska hålla samman det hela. Förmodar att det bara är att köra den om och om igen så att den sätter sig och skådespelarna kan börja leka med den. Det är främst kontakten sin emellan som saknas. Var och en går omkring i sin egen lilla värld.
Vid detta stannande vi idag. Vi hann helt enkelt inte med den hela aktgenomgången som var tänkt. Det är synd för vi får ingen helhetsbild av pjäsen – bara fragment – detta måste vi råda bot på i morgon. En av akterna måste köras igenom – måste!
Avslutade med att gå igenom texten med Gertrud som inte alls hade någon kontroll av den i scen 8. Vi travade fram och tillbaka och prövade oss fram. Vi travade så flitigt att en och en halv timme förflöt utan att vi kunde säga hur det gick till. Det var en trevlig och välbehövlig genomkörare.
O´boy… vi är på väg men det går trögare än Undertecknad hade tänkt sig. Det är inte helt enkelt, trots att alla är helt koncentrerade, gör sitt yttersta… Men det är så omfångsrikt… Det är ett stort arbete!
Hatte Bärtilsson

Söndagen den 27 september 2009, kl. 12.00 - Aktgenomgång - Kulturhuset
Efter gårdagens repetition bestämde vi att starta ett par timmar tidigare för att hinna med de scener som Ulrika – som varit borta i veckan – kände sig osäker på. Ett par av hennes scener har dessutom lagts om under hennes frånvaro. Det blev två högklassiga timmar – fantastiska genomgångar, scen efter scen där vi fick chansen att koncentrera oss på små detaljer likväl som med helheten.
Vid två kom resten av kompaniet. Scen fyra och åtta – känns det igen? Det är i dessa scener som det blir sten i fåran. Fyra är kortare och i viss mån kom vi till rätta med den… Men åttan… Det är något som saknas – om man bara kunde komma på vad. För lite detaljrikedom… För statiskt spel… Vad gör alla där på stranden? – mer fantasi… Löser man korsord, dricker man lemonad… eller whisky… manikyr? Karaktärerna är för dåligt fyllda. Textsläpp… tempfattigdom?! Den scenen gör Undertecknad vansinnig. Kanske dags att sätta om alltihop – en omvärdering… Något är monumentalt fel!
Därpå och äntligen en hel aktgenomgång. Första akten från början till slut. En timma och trettiosju minuter… Och det knackade i princip i alla scener… Fast det är också synd att säga. Känslan av att alla var trötta kan inte skrivas bort. Men det kändes segt, även i de scener som normalt går bra. Hur som helst så tog vi oss igenom och det var på tiden. För utan helheten kan man inte bygga upp sin karaktär. De som satt med och inte hade sett något innan var inte alltför negativa. Så det är fullt möjligt att Undertecknad är för negativ. Det hindrar dock inte honom att påstå att en timme och trettiosju minuter är minst en kvart för långt och att vi i övrigt har en hel del kvar att göra – Tyvärr är det så att tiden krymper för varje repetition, för varje dag, för varje timme… snart finns det inte mycket kvar…
En väldigt lång dag avslutades med att vi gick igenom den andra Ulrikas scener. Åter kom vi igång på ett positivt sätt. Fick fart på arbetet igen med tempo och intensitet. Men sen tog det i sanning slut… Tomaskreatören och Undertecknad hade vid repetitionsslut varit i farten i över sju timmar… Så är det – och det är gott!
Hatte Bärtilsson