Hallarnas Skådespelarlag
Hallarnas Skådespelarlag
REPETITIONSLOGGBOK # 4
| Tisdagen
den 2 juni 2009, kl. 18.00 - REPETITION Scen 9 & 10 - Kulturhuset Kaffe och mazariner… Kanske en lämplig rubrik för kvällens repetitioner av ”Sommarkvällar”. Tomaskreatören var försenad från uppgift i Göteborg, en annan skådespelare sen efter inspektionsrunda och uppfylld av det husköp som kanske väntar i framtiden… Det blev ingen ordning alls. När det dessutom serverades kaffe, en massa mazariner och ostfrallor blev vi sittande där i samspråk om saker som alls inte rörde vårt gemensamma arbete. Temat för kvällen var död och sjukdomar… av någon lustig anledning. En annan ur ensemblen tittade in och ruckade oss något ur temat men sittandes blev vi i nästan två timmar. Behövde vi detta – ingen, inte ens Undertecknad protesterade. När vi väl kom upp på golvet jobbade vi med en sådan iver att man kunde få för sig att vi befann oss i en slags spurt. Lustigt men så var kvällens repetitionspass. Hur som helst – scen 9, 10 fick sig en ordentlig genomkörare och det var inspirerande! Hatte Bärtilsson |
| Onsdagen
den 3 juni 2009, kl. 17.30 - REPETITION Scen 6 - Kulturhuset ”Sommarkvällar” kom i samma förlopp som under gårdagens övningar. Det är långa ställtider just nu. Svårt att ställa in sig för repetitionsuppgiften. Svårt för Undertecknad, svårt för skådespelarna. Har det uppstått en viss mättnad? Eller är det så att det fodrar en viss tid för oss allihop att ställa om från de vardagliga sysslorna med arbete, familj, barn och allt annat som kräver uppmärksamhet eller åtgärder innan vi kan komma igång. Egentligen beundrar Undertecknad alla som deltar. Vi har verkligen haft ett pressat schema och någon gång går arbetet in i väggen, ställer sig i stå och konsekvenserna blir trögstartad ensemble. Inte ovillig… men trögstartad. Man måste helt enkelt ta sig lite tid för att komma in i de nya uppgifterna som väntar där i mörka salen, Kulturhuset. I kväll var det trams som var på tapeten. Vi berättade och spelade upp olika dråpligheter från våra privata liv och skrattade gott där vid. Sådant måste gillas också – som en del av uppladdningen inför repetitionens snårigheter. Väl igång kom mycket att handla om Magdas sorti i scen 6. Scenen som går under epitetet ”Körsbärsscenen”. Här gäller det att tajma rörelseschema och repliker. Här krävs exakthet! Det perfekta har vi ännu inte hittat och ikväll började vi i den siste änden laborera om. En sorti… Hur svårt kan det bli? Cirka tio sekunder av pjäsen… Och så Magdas raseriutbrott riktat mot hennes man som just kommit på henne med att stå och kyssa en annan (Tomas). Inte lätt! Om allt annat i denna scen utvecklats så började vi tvivla på att slutet var det rätta. Vi hann tyvärr inte lösa problemen på ett tillfredställande sätt denna kväll. Men vi kommer att återkomma och testa igen… naturligtvis. För här gäller det att finna det rätta tempot, harmonin och intensiteten. Trots detta gick det väl inte så illa… Hatte Bärtilsson |
| Lördagen
den 6 juni 2009, kl. 14.00 - REPETITION Scen 22, textpartier - Kulturhuset Så var vi på banan igen efter två repetitioner där vi ägnat mer tid åt att prata runt än sunt. Tufft fokus på texten och hur man kan som skådespelare manipulera med den. Men första passet koncentrerade sig på dialogen mellan Karna och Tanja mitt i slutscenen. Det är inte mycket vi ändrar nu. Det mesta går som på räls och regissören befinner sig i det gudabenådade stadiet där han kan lämna över allt mer ansvar till skådespelarna att känna sig för. Det är tid att krypa djupare in i detaljer, känslor och odla en mer nära kontakt med sin medspelare. Vi är där nu när skådespelarna kan ta över – den tid i repetitionsarbetet som i alla fall Undertecknad – när han är i egenskap av aktör – älskar allra mest. När rollen börjar bli organisk med en själv. När allt föds ur ett ursprung och faller på plats av sig själv. När man kan smälta in i sin karaktär. Så var det idag. Mellan Karna och Tanja. Texten sitter och man kan börja laborera, svänga sig, ta ut spelet, lägga till och anpassa, dra ifrån där man känner sig överdriven, börja andas som den man med sitt instrument presenterar, leverera på allvar… Den äldre och den yngre. Fantastiskt duktiga! Därpå stod nagelfarning av text på programmet och med tre av de kvinnliga skådespelarna gick vi nogsamt igenom betoningar, tempo, intentioner, känslosamhet. Och se; Även i detta mer stillasittande arbete fann vi nya vägar för presentation. Visst är det så att Ulrika spelar teater i den åttonde scenen. Det är hennes sätt att driva in en kil i det perfekta paret Fredrik och Gertruds polerade yta. Och hon lyckas med sitt ”skämt”, sitt överdrivet teatrala utspel och slår kilen längre in än hon anat att man kunde göra… ja, till och med för långt in. Därför reagerar Gertrud som hon gör i slutet av scenen… med ett raseriutbrott. Å, vid alla goda gudar, så spännande detta arbete är! Som sagt, idag var vi tillbaka där texten förenar oss i våra strävanden och arbetet gav oss rikligt tillbaka i form av hänryckning, tillfredställelse, spänning, uppfinnarglädje och inte minst skoj. Just det, inte minst skoj! Tack Magda, Ullis, Ullis, Karna och Tanjushinka! Hatte Bärtilsson |
| Söndagen
den 7 juni 2009, kl. 15.00 - REPETITION - Blandade scener med fokus på
scen 8 och 22 - Kulturhuset OK. Så, härliga söndag. En hel eftermiddag med hela ensemblen! Och vi rivstartade med ombytta roller så att stackars Magda och Ullis verkligen skulle få tänka varvet runt sina roller och hamna under dem... upp och ned... Men de klarade övningen över all förväntan. Undertecknad trodde det skulle sluta i kaus men resultatet blev i sanning lika obytt i förhållande till förväntningarna och tjejerna drog till och med ner applåder. Vissa roliga effekter uppstod dessutom. Magda – då som Ullis – tvekade en märklig sekund när hon – så att säga skulle rekommendera sig själv skilsmässa från Bror… Det var nog den märkligaste sekunden under hela repetitionsperioden. Så tillbaka till verkligheten. Med nästan full ensemble – endast Bror saknades – lyckades vi gå igenom delar av de scener där alla deltar och är på scenen mer samtidigt. Framför allt scen 8. Nu med delvis ett nytt upplägg. Det vi kom fram till under textrepetitionerna igår sattes nu på prov. Ulrika spelar ”teater” och på det viset ger hon igen på framför allt Gertrud. Men hon gör det genom att utmana Fredrik som tappar fattningen och hamnar i en lätt pinsam situation. Han har svårt för att freda sig men lyckas till sist rädda sig till köket där hans gratäng håller på att bränna vid. Scen åtta blir allt mer och mer intressant. Och bättre och bättre. Fortfarande är tempot för tafatt, men i och med att Tomas var med och repeterade scenen för första gången, utvecklades det stumma spelet och scenen fick ett annat liv. Utan tvekan är åttan på gång mot något riktigt intressant och precis som många andra scener som vi repeterat mycket, är vi nu på gränsen att kunna köra utan manus. Då lyfter det också reellt och livet träder in på tiljorna. En särskilt passus vill jag nog klämma in här. Till sista scenen fick vi med en debutant. Ensemblens allra yngste aktör klev in i handlingen. Tanken är att han från den övre platån (terrassen) ska springa ner och leka framför de andra skådespelarna. Men det får vi nog träna lite på. Nu blev det bara en kort runda innan den lille skådespelaren rusade ut genom dörren till friheten utanför. Men han sprang ut framför de övriga och vi hann med att bilda oss en uppfattning hur slutet kan komma att gestalta sig. Bravo! Som avslutning på denna härliga söndag passade vi på att firade två jubilarer. Som en slags paradox den äldste och den yngste i gruppen. Torskgratäng och jordgubbstårta. Båda kulinariteterna hämtade från pjäsen. Fredriks gratäng – den kom Fredrikkreatören själv med och Karnas födelsedagtårta – som den yngste bjöd på. Vi samlades, avhöll tal, sjöng och hurrade. På något vis såg Undertecknad en bild som av Skagenmålarnas sommarfester. Jo, vi har det fint tillsammans och nog går det att se det hela från en romantisk utgångspunkt… Hatte Bärtilsson 7 meningar från ensemblen den 7 juni, 2009 Ständigt denna scen 8! Repeterad, analyserad, repeterad igen och numera också uppdelad och därmed hanterbar… Karna borta i sina tankar, endast sporadiskt närvarande och kommenterande det som sägs. Som skådespelare gäller det att hänga på låset och tajma inpassen. Och så slutet! Brors poetiska och tröstande ord till den ledsna Karna och, som fullständigt hjärteknipande avslutning, Sven Gregors uppdykande i scenbilden. Fredriks överraskande gratäng och den fina födelsedagstårtan (design: farmor) bildade en perfekt avslutning på dagens vistelse i Agneta Pleijels värld. Ulla-Britt Efter att inte ha repeterat på en vecka så var det äntligen dags igen. Jag kunde inte hålla mig utan kom en timme för tidigt, vilket påpekades av regissören. Min co-aktör var också där så vi fick turas om. Det är mycket inspirerande att vara den som sitter bredvid och iakttar även om det förstås "kliar i skådespelarnerven" och man längtar upp på golvet. Vilken underbar slutscen med vår yngste aktör i aktion! Vilken fantastisk fiskgratäng och vilken läcker födelsedagstårta! Och inte minst vilket härligt gäng! Marie Vi började med ombytta roller: jag gjorde Magda och Mona gjorde Ullis. Vilken grej!!! Otroligt spännande och givande! Så småningom scen 8 som blir roligare och roligare. Denna scen som skulle försvinna:) Avslutning med en fantastiskt god fiskgratäng och lika god tårta och sång för födelsebarnen: äldst och yngst! Vilken underbar söndag!!! Caisa En utrullad 150 meter lång röd matta och hundratals sockersöta prinsessor som trippar fram. Stiliga kavaljeér hinns också med att se, när Sannarp och Kattegatts gymnasie3:or går på bal. Från Tylösand till Frennarp på 16 minuter, i bilen, med cykeln därbak. Cykeln som snart trillar av, mitt på tylösandsvägen och i en lång bilkö! Lyckligtvis var den hel och jag anländer till truppen i parken. Repetitionen var tyvärr slut men vad gör väl det när festliga Fredrik bjuder på torsk, nyyyfiskad! Och sedan… som att det inte vore nog, bjuder Sven-Gregor oss på jordgubbstårta, som sagt… bättre sent, än aldrig! Grynet Jag - Micke Classon - kastas in i rollen som Thomas i scen 4, där Gertrud strör, helt ovetande verkar det som, salt i såren för Ullis stora längtan efter barn. Gertruds "hagelskurar" sveper in som en kall nordanvind och Ullis nerver dallrar som en högspänningsledning som knastrar med 1000 volt. Gertrud tittar på sin Fredrik och konstaterar när han tar ut fiskgratängen ur ugnen: vad blev det av våra liv... Vi fortsatte kvällen med ett par enrgirika scenavsnitt för att slutligen ta oss igenom den sista scenen med Sven-Gregor, som tog scenen i besiktning som om det vore världens enklaste sak. Jag tror det blir en fin avslutningsbild med oss alla, där Sven-gregor (Tanjas barn och Thomas!) fyller publiken med en känslosamhet och som också ger förvissningen om att sommarkvällar kommer att bestå i en eller annan form. Ett stort och rungande HURRA för födelsedagsbarnen Ingvar och Sven-Gregor! Fiskgratäng och jordgubbstårta - mums! - fick sätta punkt för ytterligare en kväll i teaterns underbara värld. Micke Jag vet inte riktigt vad jag skall skriva. Upplevde en stor gemenskap med alla i laget och tycker att allvar blandat med ståhej känns så bra. Det gick rysningar i mig när scen spelades upp. Det kändes så verkligt. Känslan av en familjehistoria som växlar från tragedi till komedi är häftigt att vara med om att göra upp. Jag har aldrig känt sådan gemenskap med några ”främlingar” som jag gör med Karnas familj. Riitta Betänk detta! Ett par är försäljare som kuskar land och rike runt, en är psykolog, en förskolepedagog, en arbetar med människor som har problem, en är polis, en annan skrothandlare, några studerar, någon tar hand om sjuka, en servitris, en är barn rätt och slätt, övriga pensionärer – som förövrigt levt ett långt, aktivt liv… Den samlade erfarenheten och kompetensen i vår ensemble är med andra ord av kolossalformat! Då undrar man; varför denna iver för teatern och hur kommer det sig att man kväll efter kväll, helg efter helg, lägger i stort sett all sin fritid i en mörk sal? Verkar det vettigt? En del av den komplexa sanningen är att detta är en grupp moderna vardagshjältar som med ödmjukhet tagit sig an att hantera en konstnärlig uppgift och ro den i land under gemensamma ansträngningar och en strävan att berätta något om livet för andra. Vilken ära det är och vilket härligt ansvar för en regissör att få arbeta med en sådan grupp människor! Hatte Söndagens repetioner började med att Magda och Ulrika fick byta roller med varandra. Hade svårt för att hålla mig för skratt först, men samlade ihop mig och vi gick igenom scen 19. Intressant och mer givande än jag först trodde. Nya infallsvinklar och tolkningar kom fram. Senare blev det dax för oss alla att ge sig på scen 8. Blev standin för min man, dvs Bror. Det är kanske inte så konstigt att han är Magdas älskade människa på jorden trots allt. Kvällen avslutades med en fantastiskt god fiskgratäng och Mamma Ellys goda jordgubbstårta. Mums! Mona Bilder från dagens repetition>>> |
| Måndagen
den 8 juni 2009, kl. 18.00 - PRODUKTIONSRÅDSMÖTE - Kulturhuset Protokoll fört vid produktionsmöte ”Sommarkvällar”-”Ruskaby skola” 090608 18.00 Kulturhuset. Medverkande: Hatte, Ingvar, Marie, Stig, Ulla-Britt och Ammi. Saknades Tatyana och Leif I. §1 Mötet öppnades av
Hatte. Dagordningen godkändes. Övriga frågor efterhand.
Stig utsågs till sekreterare. §3. Repetitioner Sommarkvällar.
§2. Ruskaby Skola Ensemble. Vid
mötets början saknades en tjej, efter en stund saknades det
två. Förslag Carina Almkvist. Hatte kollar och söker
ytterligare en. §4.Diskussioner runt Sommarkvällar.
Kläder/rekvisita. Tatyana ansvarar. Så vita som möjligt.
Ca 80-tal. §5 Produktionsråd. Nästa sammanträde 0810. Stig meddelar att han inte kan närvara p g a att det är för långt att sig från Korfu till Halmstad för ett möte på ett par timmar. §6. Marknadsföring och program. Hatte och Ammi talar sig samman om Sponsorer efter Ruskabyföreställningarna. §7. Övriga frågor togs upp under de tidigare paragraferna så det fanns inga kvar vid denna punkt. §8. Hatte avslutade mötet
och tackade för visat intresse. |
| Tisdagen
den 9 juni 2009, kl. 18.00 - ÖVNINGAR - Rollmemoarer och Heta Stolen
- Kulturhuset Rollmemoarer och heta stolen stod på programmet under två och halvannan timme med Hallarna i kväll. Det blev helt magiska timmar. Var och en fick läsa sina memoarer och tankar runt rollerna. Detta hade förberetts nogsamt och det prasslades med manus och en hel del nerver innan vi kommit igång. Men – och det är tack vare att alla tagit denna uppgift på allvar – det blev helt fantastiskt spännande! Nästan som en pjäs i sig. Ibland blev Undertecknad rörd av berättelserna och de fyndiga svar som gavs på efterföljande frågor. Och till sist stod några frågor kvar; Vad blev det med våra liv? Vart tog de vägen? Memoarerna fick ett värde i sig – många inte helt litterärt obegåvade. Hur som helst en väg att se runt sin roll – få mer kött på skelettet, mer stoff att bygga sin karaktär runt. Att få ta del av allas berättelser, att se hela samlingen – se alla dessa liv som befolkar vår pjäs var mycket välgörande… Tragiskt, men genom att det ändå är så typiskt; komiskt… En blandning som inte direkt skär sig. Tragedi / Komedi… Vad får vi då ut av mixen?… Det är det bygget som vi lägger sten på sten på och som vi nu närmar oss taklagsfesten för. Och även om det blev en lång sittning denna kväll var det helt fantastiskt att få ta del av alla dessa tankar! Hatte Bärtilsson När jag körde hem ikväll hade jag faktiskt lite huvudvärk. Om det berodde på vädret eller alla underbara intryck från er allihop, när man sitter helt andäktigt och lyssnar på berättelser som totalt upptar tid o rum. Jag ville knappt åka hem utan ville bara lyssna mer på allas frågor o svar om alla rollfigurerna. Är detta hur teater växer fram och hur man läser in en rollfigur så har jag missat mycket om teater innan. Detta var bland det häftigaste jag varit med om. Hur man har så olika syn på en rollfigur, men ändå finns det så mycket som binder samman alltihop till slut. Alla har ju så enormt mycket att ge av sig själva så det är inte sant. Jag älskar att vara med i denna underbara teatergrupp. Love you Ammi |
| Onsdagen
den 10 juni 2009, kl. 17.30 - REPETITIONER - Scen 16 & 22 - Kulturhuset Bambam-repetitioner med Hallarna. Snabba och effektiva. Vi hade bara två scener att ta hand om (på de två timmar som stod till förfogande). Scener som vi bara delvis hade petat i sen tidigare. Den första – scen 16 – när Tomas besöker Tanja i hennes nya lägenhet och måste reda i barnbekymret. Tanja och Tomas har duvats här. Nu klev Gertrud och Fredrik in i handlingen med barska miner. Och vi fick trotts en del hets till det igen. Men det är inte lätt att gå från noll till hundra – där det dessutom gäller att få med alla i samma rörelse, tempo, intention och se till att alla trycka på gasen synkront… Men det var raska skådespelare i kväll. När äntligen julgranen slängdes förstod Undertecknad att vi satt ännu en scen och om inget annat fått till några snygga bilder och början på den slingrande stig som så småningom ska leda fram till en helt koordinerad scen. Andra scenen – åter till scen 22 och slutet. Vi har inte en enda gång repeterat denna scen med fullt manskap, trots att vi varit här och gnagt ett par gånger… minst. Det är herrarna som har saknats. Än Tomas, mestadels Bror. Den sistnämnde har aldrig repeterat scenen. Vi har emellertid lagt en god grund sen tidigare. När vi nu trevade oss vidare kom säkerheten ganska snabbt in i bilden – även om ett och annat centralt handslag tog tid att få till på bästa sätt… Bror, som gick direkt in – med förståndig ledsagning av Magda (som ju gjort stand in för maken tidigare) – träffade ganska omedelbart rätt. När han levererade slutrepliken gick kårar längs ryggrad och armar. Det ser bra ut – mycket bra överlag! Två timmar… Vart tog de vägen? Hatte Bärtilsson |
| Lördagen
den 13 juni 2009, kl. 14.00 - REPETITIONER - Scener ur andra akten - Kulturhuset Förberedelser inför söndagens generalrepetition… eller kanske mer sanningsenligt; hela genomgång av Akt II av ”Sommarkvällar”. Vi saknade Tomas men i övrigt full ensemble. Och nu går vi från klarhet till klarhet. I takt med det blir också texten allt mer genomskinlig för oss. I dag kom frågan upp huruvida Gertrud verkligen vet om Ulrika inte kan bli med barn eller inte. Det blev allt mer uppenbart att Gertrud vet eller i alla fall har fog för sin gissning. Det är också därför hon pikar Ulrika för hennes barnlöshet i de första scenerna av pjäsen. Undertecknad gjorde stand in för Tomas och vid några tillfällen kändes det som om texten lyfte och fick själ. Hur som helst fick vi grepp om scener som vi ännu inte gått igenom och som vi nu kan transformera till Tomas i morgon. Hatte Bärtilsson |
| Söndagen
den 14 juni 2009, kl. 15.00 - REPETITIONER - Litet Genrep AKT II - Kulturhuset Förkyld – snuvig och hostig… Hängig! Första passet av dagens repetitioner tog oss till de scener som vi ännu inte satt med rörelseschema. Tomas och Bror. Scen 14 - på tidningsredaktionen. Vi läste snabbt igenom den och benade sen upp scenen och satte ett… för all del, provisoriskt rörelseschema. Men det blev inte helt oävet och vi andra genomgången blev det både fart och struktur över det hela. Ännu en scen gicks igenom – den när Tomas berättar för Ulrika att Tanja väntar deras barn. Känslig men inte så svår att hitta en form för. Tomas och Ulrika visste nog hur det hela skulle kunna utvecklas. Det är duktiga skådis det! Det kändes äkta redan från första genomgången. Klockan fem var det så dags för den första hela genomgången av en räcka av scener. Undertecknad har kallat det ”Ett Litet Genrep Av Akt II” men kan nog närmast liknas vid en hel genomgång av nämnda akt. Uppsättningens Kompositör anlände och någon till så att vi på så vis fick en liten provpublik att hänga upp våra frågor på efter genomgången. Några minuter över fem sparkade vi igång. Och det skulle ta oss exakt 51 minuter att spela igenom akten. Undertecknad ägnade sig mest åt att fotografera men på flera ställen blev han stående i andakt och förundran hur bra det såg ut. De scener som vi repeterat mest gick naturligtvis utan större bekymmer. Flera av skådespelarna släppte också manus och då blommade det ut ordentligt. I går uppmanade Undertecknad några av skådespelarna att expandera och inte alltför mycket följa invanda mönster. Och de tog chansen med beröm godkänt. Även de scener som vi först igår tittade på och idag repeterade för första gången med full ensemble gick över förväntan. På det hela taget fixade vi det här och Undertecknad vågar nog säga att de allra flesta var nöjda med sin insats och det arbete vi gjort under de här två första månaderna. Efteråt var det många som tyckte att akten kändes kort – överraskande kort. Kompositören gav också god kritik och meddelade att han inte har det minsta tvivel att vi är på väg mot något riktigt bra. Det känns tryggt för Undertecknad - för alla inblandade. För att fira denna sista repetition och det sommaruppehåll som nu väntar ställde vi till med grillkväll. Utanför repetitionssalen rök tre engångsgrillar och alla lät sig väl smakas av korv och hamburgare. Undertecknad tror nog att alla kände sig lättade… kanske till och med så att de flesta tyckte att det nu ska bli skönt med lite semester från ett väldigt omfångsrikt arbete. Desto roligare att vi kan lämna denna initierande repetitionsperiod med viss stolthet över vad vi åstadkommit. Vi har uppnått de mål som vi ställde upp när vi började för två månader sedan. Hela ensemblen är intakt och har genom dessa månader utvecklats – vissa enormt. Vi har en god grund att stå på när vi återsamlas i början av augusti. Vi har åstadkommit något som vi nu kan gå vidare ifrån – och på sätt och vis längtar, i alla fall Undertecknad efter nystarten lika mycket som efter den nu stundande och välbehövliga vilan… TREVLIG SOMMAR ALLA SOMMARKVÄLLSMEDARBETARE!!! Härligt jobbat!!! Hatte Bärtilsson Bilder från periodens repetition>>> |